mariasfavoriter.se

Den bästa DU / JAG !?

 

 

Trots min ålder och mognad ;) har jag ibland svårt att bara vara nöjd med den jag är.

Vet egentligen att jag borde vara det.

Att Jag Duger Som Jag Är !!!

 

Och för det mesta mår jag fint och tycker jag är bra men det svackar lite då & då.

Kanske har det med att man åldras att göra eller all media (bl a bloggar) man följer.

 

Eller att döttrarna börjar bli vuxna, blir lätt att man liksom jämför sig.

Och en 43-åring mot en 18-åring är ju inte riktigt jämförbar !?

(Helt plötsligt ser man rynkorna, den fasta huden är liksom inte där längre,

man orkar inte vara upp halva nätterna längre mm  ..;)

 

Men varför ödsla energi på att jämföra sig när man istället

ska satsa på att bli den bästa versionen av sig själv !! 

 

Visst är det så enkelt egentligen. Alla har olika förutsättningar och får ju jobba efter det.

 

Oavsett vad det gäller behöver man bara göra sitt bästa, det som är bäst för mig.

Inte jämför sig med andra. Jag Är Bra Som Jag Är !!

 

Jag får ofta tankar om varför jag började blogga.

Tror mycket handlar om bekräftelse, att bli sedd.

Får ofta höra av min familj att jag lagar god mat, ser stark ut mm

Men ibland är det som om jag inte "tror dem" !??

 

Dessa tankar (spöken) som jag innerst inne vet är fel men har svårt att sudda ut.

 

Bodycomf och flera andra har skrivit om detta fenomen.

När denna "Fröken duktig" kommer på besök och förstör ..

som gör att man nästa aldrig känner sig nöjd och glad.

 

 

Men oftast känner jag sådan tacksamhet över att vara just jag.

Jag har en fin familj, med friska, (för det mesta) glada barn. 

Är själv frisk & har en kropp och hjärna som tycker om att träna.

Att jag har vänner jag tycker om och och har ett jobb jag trivs att gå till.

 

 

Ändå vill man mer .. eller tror man bara att andra vill/förväntar sig !??

 

Känns som om detta blir flummig, handlar nog mest om att jag har dålig självkänsla.

Känner mig ofta osäker .. Och tyvärr är jag väl inte ensam om det!!

Eller så är det så enkelt som en ålderskris !?

Någon mer 40+  som känner igen sig ??

 

 

Marie (As it is)  bloggade om en fin dikt som jag kände igen mig i.

Lånar den av henne så här kommer den:

 

Jag går gatan ner.

Det finns ett djupt hål i trottoaren.

Jag ramlar i.

Jag är förlorad. Jag är hopplös.

Det är inte mitt fel.

Det tar en evighet att finna vägen ut.

 

Jag går gatan ner.

Det finns ett djupt hål i trottoaren.

Jag låtsas att jag inte ser det.

Jag faller ner igen.

Jag kan inte tro att jag är på samma plats!

Men det är inte mitt fel.

Det tar fortfarande lång tid att komma ut.

 

Jag går gatan ner.

Det finns fortfarande ett djupt hål i trottoaren.

Jag ser att det är där.

Jag ramlar fortfarande i det; det är en vana.

Mina ögon är öppna.

Jag vet var jag är.

Det är mitt fel.

Jag kommer ur det omedelbart.

 

Jag går samma gata ner.

Det finns ett djupt hål i trottoaren.

Jag går vid sidan av hålet.

 

Jag tar en annan gata

 

 

 

 

du är perfekt precis som du är! Det finns ingen som är som du, så var precis den du är och var nöjd och stolt över dig själv!
Kram

Du är inte ensam om att tänka dom där tankarna, jag tror att det är helt naturligt. Börjar man skala lite i känslan så handlar det i grunden kanske om att vara rädd för att inte vara tillräckligt bra och att inte förtjäna att bli älskad. Jag tänkte väldigt mycket på det här för ett tag sen när jag såg ett TED-talk som handlar PRECIS om det här. Se den, jag tror att den kan hjälpa dig, det finns en massa bra saker att ta fasta på där. Lycka till. Jag känner inte dig, men du är säkert bra precis som du är, inte för vad du gör utan för den du är.

kolla filmen här:
http://jarnpojkarna.blogspot.se/2013/03/se-det-har-ted-talket.html

Jag känner igen mig i dina tankar fast för mig tror jag inte att det är någon ålderskris trots att jag fyller 40 nästa år. Jag har alltid haft dålig självkänsla och jobbat med att förbättra den under åren i form av bland annat olika terapier. Det har blivit bättre men ibland kan jag känna att jag bara jobbar och jobbar och att det aldrig blir helt bra.
Sen går det i perioder då jag jobbar mer aktivt med personlig utveckling och ibland inte alls. Självkänsla är ju liksom konditionen en färskvara som måste underhållas.

Du är jättebra och duger som du är! (jag med) Ofta är man ju själv sin starkaste kritiker, så dumt man skulle ju inte klanka ner på en vän så varför göra det mot sig själv!?!

Kramar!

Vi är lika gamla du och jag, eller lika unga... Kram till fina bästa härliga dig som inte längre bara förgyller din familjs liv utan även våra! Kram